Projekt Rohde
I en annons på DX-RADIO så såldes detta underverk. Kilopriset var lågt och någon funktion utlovades inte, men som säljaren sa, den har potential. Det var helt riktigt. Nu är den igång, här kan du läsa lite om hur det gick till.
Vad Rohde & Schwarz SMPU kan
Den heter SMPU, jag vet inte vad det betyder. Förklaringen Funkgerätemessplatz eller Radio-set test assembly säger lite mer. Mottagare kan testas med signalgeneratorn som går från nära noll till 1000 MHz i steg om 10 Hz. Signalen kan fasmoduleras, FM-moduleras eller AM-moduleras. Den har inbyggd tongenerator vars frekvens knappas in, alternativt kopplar man in extern modulation. Utsignalen är max 5 mW i 50 Ohm. Den signalen kan dämpas ner till -141dB i den inbyggda dämpsatsen, som är relästyrd i steg om 1 dB. SMPU har även en audioingång till vilken man kopplar in högtalarutgången från radion man testar. Då kan den visa frekvensen på ljudet mottagaren tar emot, samt nivån, max 10V. Den har inbyggd mikroprocessor (4004) som möjliggör några fasta program att köras. Det är mätning av s/n, bandbredd, brusspärrsnivå med mera. Den har omkopplare för val mellan SN och SINAD och har inbyggt CCITT-filter.
Sändare kan kopplas in på samma uttag. Skulle man råka sända in i apparaten när den är i mottagarläge så byter den själv läge. Jag har testat den funktionen. ;)
Det finns inbyggd konstlast och analog effektmätare som går upp till 50W i tre steg.(0.5 W, 5 W och 50 W). Sändningens deviation/modulation kan analogt utläsas på det stora visarinstrumentet.
För övrigt kan man använda underverket som tongenerator. Knappa bara in frekvens och utspänning så levereras det i en egen bnc-kontakt på framsidan. Man kan naturligtvis ha den som frekvensräknare, även om någon säkert tycker att den passar som bojsänke. Med sina totalt 80 kg så duger den säkert till det. En kul sak är att den har HPIB-ingång. Eller GPIB, IEC eller vad den nu kallas. Så man kan styra den från en dator. Trevligt. Reklambladet som medföljde rekommenderade Tektronix 4051 som styrdator. Det räcker med lilla versionen av datorn med 8 kB minne och inbyggd basictolk.
Förutom reklambladet så medföljde fyra pärmar. Dessa innehåller alla kopplingsscheman och servicemanual på tyska och engelska. Gerätet är konstruerat under 70-talet. Det nyaste schemat är daterat (tyskarna fuskar inte) 1977.
Det som däremot inte fanns med är bruksanvisning. Så för att lära sig knappologin krävs ett visst mått av exprimentlusta.
Första felet
RAFI, som knapparna heter var/är säkert det bästa som kan köpas för pengar. Varje knapp drivs på 5 V och har ett hallelement som kännare. Det är vad jag tror, det gick inte att på ett säkert sätt ta isär någon knapp och jag hade liksom inga i reserv. Problemet med dem är att de ändrat form lite med åren vilket gör att när man väl tryckt in en knapp så stannar den inne. Det gör i sin tur att apparaten vägrar reagera på någon knapptryckning alls. Det skulle gå att sätta en tejpbit på varje knapp och sedan dra ut den manuellt, men jag var inte så pigg på den idén. Istället började jag med ett mödosamt exprimenterande med olika varianter av mekanisk “påtryckning”. Det visade sig att om man klämde på strömbrytarens sidor så ploppade knappen ut. Bra, problemet löst tänkte jag och satte små skruvar mellan alla krånglande knappar som på bilden nedan.
Det fungerade rätt bra, ända tills jag monterade frontplåten och vissa knappar tog i sidan på plåten eftersom de blivit förskjutna någon millimeter i sidled. Så jag övergick till kemisk krigsföring istället. Smörjspray med teflon verkade få plasten att glida bra. Åtminstone så bra att knapparna bara fastnade i läget allra längst in. Och lösningen för att automatiskt få ut den därifrån visade sig vara ett slags packningsskumgummi till bromsservo, från en närbelägen bilfabrik. Tack!
Andra felet..
.. visade sig inte vara mekaniskt. En knapp (STORE kHz) fungerade inte ändå. Dessutom blev den elektroniska RAFI-brytaren varm. O-bra. Den hade varit lödd på förut och till min förvåning var den monterad åt fel håll. Jag vände på den och den fungerade. DET är kvalitet. 
Tredje
Nu förstod jag att en hel driva lampor inte fungerade. För varje funktion har sin lampa. Och lamporna instuckna i RAFI-knapparna. Det syns inte så bra, men de är formade för att klicka in i knapparna. Verktyget som skall användas för att demontera dem ser antagligen ut som en fästingborttagare, något som jag inte äger. Det resulterade i att dammsugaren fick sanera verkstaden från glassplitter när jag var klar. Lamporna jag satte dit var 4mm riskorn på 6 V 40 mA. De lyser ungefär som originalen, men är mycket lättare att byta i framtiden. Det saknas tre lampor fortfarande, förrådet är tomt.
Fjärde
Nu fungerade alla knappar. Nästan. Snurrhjulet, där man kan vrida in värden var stendött. Det fungerar på samma sätt som hjulen i en datormus, alltså med optokopplare. Det behövdes inte så mycket mätande för att förstå att ic-kretsen i hörnet av kretskortet mådde lite dåligt. Dessutom så var jag inte först med att konstatera detta. Någon hade haft vänligheten att notera beteckningen på kretskortet. Nå? Hade jag en sådan i förrådet? Nä, så jag gjorde en. Det jag hade var motsvarande cmos-krets, men den har inte pinnarna i samma ordning, dessutom så var den för svag för att driva ttl-logiken. Men med lite pyssel fungerade det!
Så här såg den ut innan jag monterade på boostertrissorna.
Resultatet blev nära bra. Jag tror min hemmagjorda 74123 fungerar som den skall, men apparaten beter sig lite lustigt. För om jag vrider åt ena hållet, så stegar den som den skall. Men när jag byter håll så stegar den först ett steg åt fel håll, innan den stegar åt rätt håll. Jag vet inte ens om det är ett fel, det kanske är en finess? Det kostar en 74123 att testa.
Och sen…
så var det tänkt att jag skulle skriva vidare om mina förehavanden med att få gerätet i bra skick. Lite kort är det som följer. Modulationsmätningen fungerade inte, Inte heller tog den emot signaler under 30MHz. Båda felen trodde jag berodde på felaktiga ic-kretsar. I själva verket var det två glättningskondingar som från fabriken satt monterade åt fel håll! Det är komplicerat med minus och plus. Jag vet inte hur många år de överlevde, men till slut så bidde det kortis. De skulle glätta en negativ spänning, och då satte väl den elektronikkunnige montören den ena åt fel håll av bara farten. Den andra sitter åt fel håll även på kopplingsschemat! Och så var det frekvensocillatorn som arbetar enligt ett komplicerat schema med frekvenser som delas hit å dit. Där var det en ic-krets som hade dött. Kändes bra att hitta den efter många timmars sökande.
Ett problem som jag inte löst på bästa sätt, är kopplingen av “sändningen” mellan de två burkarna. Själva oscillatorn sitter i den övre burken, och antennuttaget och dämpsatsen sitter i den undre. I original skall det vara semi-rigid-kablar (0.141 tum tjocka), dessa ser ut som kopparrör, inuti apparaten, och en speciell kabel med APC7-kontaketer mellan burkarna. APC7 är en könlös kontakt, dvs, man använder bara ytterringen från en av kontakterna som skall kopplas ihop.
APC7-kontakt, numera arbetslös
Jag har kvar semi-rigid i den ena burken och avslutat med en TNC-hona. I den andra så går det en dubbelskärmad koax ut genom baksidan, som startar i närheten av oscillatorn. Lösningen verkar fungera bra, men det hade säkert varit mer hf-tätt med originalet.
Och en sista kommentar:
På bilden syns kylflänsen som kyler bort effekten som man kör in i apparaten från sändaren. En av kontakterna är hjälpligt fixad med lödkolven. Sladden K36 går till en kontakt på fronten och blev lite misshandlad vid demontering. Kylflänspaketet verkar inte gå att plocka isär, så jag gjorde denna hablavinken för att rädda situationen. Elektriskt fungerar det fint, kontakten på framsidan har jag dock aldrig använt.
Slå gärna en signal på 0520-12002 eller 0707-991144.
Sidan gjord av Dick Telder SM6VGK. 2003, 2004, 2005
Kommentera artikeln
Tillåten HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Subscribe to the comments via RSS Feed